Jag brukar ju inte vara ensam i detta.....
Första advent idag.....för första gången så fanns inte varken adventsljusstaken med stearinljus, eller elljusstakarna uppställda på söndagsmorgonen.
Har alltid sett till att sådant funnits på plats på morgonen den första advent.
Denna gång var känslan lite mer "what´s the point" liksom.....
Elin hade en kompis som sov över lör-sön, så jag fattade att hon inte skulle komma upp i någon vettig tid, Pontus skulle sova en bit in på förmddagen, och kliva upp lagom till han skulle åka till jobbet.....och själv - nä, kände ingen större lust att ställa iordning, när jag ändå skulle tillbringa morgonen/fm ensam😔
Jag och Anette var och tränade vid lunchtid. Ingen av oss hade någon som helst lust, så det var ju tur att vi hade varandra - annars hade det inte blivit ngn träning idag....Gick och åt lunch tillsammans efter det.
Vid 11 på fm skickade jag ett sms till Elin, hon låg då i källaren och sov (hon sover där när kompisar sover över - större rum där). 13.30 skickade jag nästa sms, då jag inte fått ngt svar på det första..... fick inget svar på det heller, och börjar då ringa henne - mobilen går direkt över på svararen - Elin har ALDRIG mobilen avstängd....hon (och hennes vänner) lever ju liksom sina liv genom mobilen (Snapchat), och genast blir jag orolig.
Jag försöker verkligen behärska min oro, för jag VET att efter Uffe blev sjuk, och efter att han somnade in, så är jag extremt överbeskyddande och orolig för mina barn, och när det gäller dottern så känner jag att jag har lite mer fog för det av olika anledningar.
Jag fortsätter att messa, fortsätter att ringa - inget svar. Kör hem Anette och på vägen hemåt så ringer jag oavbrutet - nu går det fram signaler, men ingen svarar.....när jag kommer hem så går jag direkt in i källarrummet, och där ligger hon i soffan.....hon hade sovit, vaknat och konstaterar att hon inte hade ström i mobilen, kopplat in laddaren, men inte hört när jag ringde😳.
Älskade unge, jag blir ju så sjukt orolig....
Under em /kväll fick jag sjukt ont i nacken/bakhuvudet igen - jävla diskbråcket. Tog en alvedon, men vet att den inte hjälper....men är orolig för att jag ska få ÄNNU ondare om jag inte tar en tablett. Måste kontakta läkaren och se om jag kan få något starkare smärtstillande -blir ju galen av detta😖.
Lyckades iaf leta fram adventsljusstaken och elljusstakarna och satte upp allt, det kändes riktigt jobbigt, och jag antar att det inte blir enklare ju närmare jul vi kommer.
Kände mig så jäkla ensam på kvällen, när jag hade tänt ljusstaken, trots att Elin var hemma (hon har ju dock ett eget liv och vill kanske inte "hänga" med mamma i tv-soffan....)
Allt som för ett år sedan var "sista gången" (sista julen med Uffe, sista nyåret etc), det är nu "första gången"......jag vet inte vad som var/är jobbigast, sista eller första gången - jag vet bara att det var/är SKITJOBBIGT!!!!!! 😔
KRAMA LIVET💜
