cancerborjantillslutet.blogg.se

Min stora kärlek och mannen i mitt liv, har drabbats av det värsta - en obotlig och aggressiv hjärntumör (Glioblastom multiforma, grad 4). Denna blogg kommer att handla om mig, antagligen blir den inte så positiv, men det blir min "ventil" - i en vardag som tagit en drastisk vändning. Tillägg: Den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Jag brukar ju inte vara ensam i detta.....

Publicerad 2019-12-01 23:09:32 i Allmänt,

Första advent idag.....för första gången så fanns inte varken adventsljusstaken med stearinljus, eller elljusstakarna uppställda på söndagsmorgonen.
Har alltid sett till att sådant funnits på plats på morgonen den första advent. 
Denna gång var känslan lite mer "what´s the point" liksom.....
Elin hade en kompis som sov över lör-sön, så jag fattade att hon inte skulle komma upp i någon vettig tid, Pontus skulle sova en bit in på förmddagen, och kliva upp lagom till han skulle åka till jobbet.....och själv - nä, kände ingen större lust att ställa iordning, när jag ändå skulle tillbringa morgonen/fm ensam😔
 
Jag och Anette var och tränade vid lunchtid. Ingen av oss hade någon som helst lust, så det var ju tur att vi hade varandra - annars hade det inte blivit ngn träning idag....Gick och åt lunch tillsammans efter det.
 
Vid 11 på fm skickade jag ett sms till Elin, hon låg då i källaren och sov (hon sover där när kompisar sover över - större rum där). 13.30 skickade jag nästa sms, då jag inte fått ngt svar på det första..... fick inget svar på det heller, och börjar då ringa henne - mobilen går direkt över på svararen - Elin har ALDRIG mobilen avstängd....hon (och hennes vänner) lever ju liksom sina liv genom mobilen (Snapchat), och genast blir jag orolig.
Jag försöker verkligen behärska min oro, för jag VET att efter Uffe blev sjuk, och efter att han somnade in, så är jag extremt överbeskyddande och orolig för mina barn, och när det gäller dottern så känner jag att jag har lite mer fog för det av olika anledningar.
 
Jag fortsätter att messa, fortsätter att ringa - inget svar. Kör hem Anette och på vägen hemåt så ringer jag oavbrutet - nu går det fram signaler, men ingen svarar.....när jag kommer hem så går jag direkt in i källarrummet, och där ligger hon i soffan.....hon hade sovit, vaknat och konstaterar att hon inte hade ström i mobilen, kopplat in laddaren, men inte hört när jag ringde😳.
Älskade unge, jag blir ju så sjukt orolig....
 
Under em /kväll fick jag sjukt ont i nacken/bakhuvudet igen - jävla diskbråcket. Tog en alvedon, men vet att den inte hjälper....men är orolig för att jag ska få ÄNNU ondare om jag inte tar en tablett. Måste kontakta läkaren och se om jag kan få något starkare smärtstillande  -blir ju galen av detta😖.
Lyckades iaf leta fram adventsljusstaken och elljusstakarna och satte upp allt, det kändes riktigt jobbigt, och jag antar att det inte blir enklare ju närmare jul vi kommer.
Kände mig så jäkla ensam på kvällen, när jag hade tänt ljusstaken, trots att Elin var hemma (hon har ju dock ett eget liv och vill kanske inte "hänga" med mamma i tv-soffan....)
 
Allt som för ett år sedan var "sista gången" (sista julen med Uffe, sista nyåret etc), det är nu "första gången"......jag vet inte vad som var/är jobbigast, sista eller första gången - jag vet bara att det var/är SKITJOBBIGT!!!!!! 😔
 
KRAMA LIVET💜
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mrs Ordinary

Gift med Ulf, som jag träffade 1988 i ett stall. Han var medryttare på en häst, jag tävlade en annan häst åt en vän, och ganska snart sa det klick. Efter 6 månader flyttade vi ihop, förlovade oss och köpte en häst. 1991 gifte vi oss, jag var nästan 22 och Uffe 28. 1998 kom sonen Pontus och 2004 dottern Elin. Hästar och ridning har jag hållit på med sedan 1975. Tävlat mestadels dressyr, även lite hoppning, men även provat på både fälttävlan och distansritt. Rider inte längre, men det gör dottern. Även sonen var aktiv i 10 år. Har ett stort intresse för matlagning, och är periodare när det kommer till bakning. Bor i en äldre tegelvilla i Tungelsta (mellan Sthlm och Nynäshamn). Arbetar på expeditionen på en låg- och mellanstadieskola. Uppdatering: den 4/6-2019, vid klockan 16 på eftermiddagen, så somnade mitt livs kärlek in. Lugnt och stillsamt med mig och barnen närvarande. Efter 400 dagars kamp mot sjukdomen, så orkade hans kropp inte mer.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela